Sälen.

I helgen var vi medbjudna på 50-års firande i Sälen för bonusmorfar! 


Jag hade lite ångest för att vara borta "så länge" allihopa och ville inte riktigt åka när det närmade sig. Men allt har gått så himla bra och det var verkligen superkul! På fredagen var det hamburgerfest, lördag brunch hos Ulla. Efter det häng på en lekplats med alldeles för stora rutschkanor. Sen tv-spel i lägenheten, och efter det spel i spelhallen inna vi gick på bio! Barnens allra första bio, det var en kortis på 35 minuter och alldeles lagom. 


På lördagskvällen var det buffé, och jag tror nästan att vi alla nästan kunde rullat tillbaka till Ski-Lodge haha! Jättegott var det och trevligt! Barnen somnade i vagnen på vägen hem från restaurangen så medan de andra skulle dricka kaffe och äta kaka så gick vi "hem" till oss och la barnen och passade på att kolla på film, resident evil extinction blev det. :) 


Härligt väder på lördagen.


Jag och lillasyster :)

Ultraljuden.

Vi gjorde kubtest i vecka 13 (12+2) och fick se mini röja runt. Så härligt att se samtidigt som jag var lite nervös över vad resultatet skulle bli. 


Vi fick 1:20000 vilket kändes jättebra! Veckorna rullade på och i vecka 16 fick jag en blödning. Kändes riktigt jobbigt men ringde mvc som lugnade mig. Kändes dock som en plågsam evighet till nästa ultraljud i vecka 20 så vi bokade in ett ultraljud till veckan därpå. Vi var på crocusmottagningen i Linköping och fick se mini igen. 


Läkaren frågade om vi hade någon känsla av vad det var för kön och vi sa båda "pojke, vi har tre grabbar hemma" 

"Jaså, men det är det inte denna gången!" Sa han då. Jag undrade hur sjutton han kunde se det så snabbt eftersom hon låg på sidan. Men han förklarade att det var det bästa sättet att se så tidigt. Vi blev båda väldigt förvånade haha! Känns fortfarande konstigt att våra killar ska få en syster. Men jättekul såklart! ❤️


Nästa ultraljud var Rutinultraljudet, allting såg jättefint ut och vi fick bekräftat en gång till att det är en tjej. 




Här är lillasyster i vecka 17❤️

Och här i vecka 20! ❤️

Reaktioner på ett till barn..

Funderade på om jag skulle skriva det här ens, känns egentligen onödigt att skriva ner negativ skit. Det känns som en del som hävt ur sig negativa saker (då menar jag släkt och vänner. Övriga kan säga vad de vill, de känner oss inte) 
har ångrat vad de sagt och faktiskt gläds med oss nu. 


Men, jag vill ändå skriva att det har vart en del mindre positiva reaktioner, eller folk som vetat om det men som inte sagt ett ljud om det när vi träffats, ignorerat det och inte ens kunnat säga grattis. Nu när jag tänker efter så har ingen av de som var negativa till fyran sagt grattis ännu faktiskt. Applåder!


I början tyckte jag att det var jobbigt, särskilt en person som jag trodde skulle bli glad men som istället sa att efter denna fick jag iallafall inte skaffa fler. Som att det var hens beslut? Blev mållös minst sagt. Men nu när vi kommit halvvägs så känner jag själv att jag är så otroligt  glad för det lilla livet så jag skiter verkligen fullständigt i vad folk tycker. Som en vän sa "att uttrycka sig negativt om ett kommande barn är bara korkat och elakt." Och jag håller med, barnet finns redan där, tror de att de kan få mig att ta bort det eller vadå?


Men men! De finns självklart de som stöttat oss från det att de fått veta! Första berättade vi för i v13, resten fick vänta till vecka 17 och vi gick ut med det offentligt i vecka 19. 

Tänkte skriva lite om ultraljuden i nästa inlägg. 



Over n' out / Luna



lunisla.blogg.se

Mamma till 3, och gravid med nr 4!

RSS 2.0